Sångaren Sofia Fri studerade på Lärkkulla pop&rock 2009-2010. För tillfället jobbar hon för organisationen Girls Rock Santa Barbara i Kalifornien.

--

Musiken har alltid funnits med mig och varit det jag vill utforska och skapa. Att studera musik har för mig varit en självklarhet sedan tidig ålder. Tack vare min far som är musiker och min mor som är konstnär har jag alltid fått ett otroligt fint stöd för mitt musicerande. Jag började min musikaliska resa med musiklekis i Ekenäs och fortsatte sedan med att sjunga i olika körer och ta pianolektioner. Jag bestämde under slutet av lågstadiet att mitt yrke skulle bli sångerska. Under högstadiet började jag ta privatlektioner i gitarr och sång och skapade punkbandet ’Gunnar’ tillsammans med fyra andra brudar. Under två år hade vi galet roligt. Vi skrev musik och uppträdde och fick uttrycka oss fritt. Jag är otroligt tacksam för vår kreativa tid tillsammans.

Bråda tider!

Nu är loven undan och det dags att kavla upp ärmarna och riva igång med alla kommande utmaningar. Och av dem finns det! Denna vecka har vi traditionell temavecka i ämnet låtskrivning med vår Christopher Romberg och vår gamle vän Markus Helander. Denna vecka brukar alltid vara uppskattad av våra studerande och blir det säkert nu också!

Inkommande fredag får vi gäster från Nyköping rock&pop i Sverige och de skall spela gig med oss inkommande lördag på Norris.

Alexandra studerade musik på Lärkkulla pop&rock åren 2009-2011. Som månadens gästbloggare berättar hon om vart livet tagit henne efter studierna.

---

Jag inledde mina studier vid Lärkkulla genast efter högstadiet hösten 2009. Jag visste att gymnasiet inte var för mig och att allt jag egentligen ville göra med mitt liv var att sjunga och lära mig mera om musik.  Då visste ännu jag ingenting om musikteori eller hur jag egentligen borde använda min röst. Jag hörde om Lärkkullas musikprogram via min musiklärare i högstadiet och bestämde mig genast för att ansöka. 

Under mitt första år tog jag sånglektioner och senare började jag lära mig spela piano och trummor. 

Förra veckan inledde vi vårterminen här på Lärkkulla. En stympad vecka då vi började på onsdag på grund av (tack vare?) trettondagen. Den här veckan är också förkortad, för vi har inga lektioner på fredag TACK VARE Ungdomens Kyrkodagar. Alla internatrum och klassrum är upptagna av de ca 250 deltagarna.
En hel del av våra studerande befinner sig utomlands för tillfället, men så småningom börjar alla vara tillbaka och Lärkkullafamiljen samlad. Vi firar skolavslutning 20.5 och den dagen är här mycket snart. Det är i alla fall vad jag påstår för våra studerande. Ibland tror de inte på mig, men då avslutningsdagen är här, erkänner de att jag hade rätt. Veckorna bara flyger förbi.

Macke är aktuell med bl.a skivan "Twister”(2014) och den inkommande flexveckan i februari då han kommer tillbaka till Lärkkulla för att dra en låtskrivarworkshop.

----------

"Don’t let schooling interfere with your education” (Mark Twain)

Jag tyckte citatet var lämpligt som introduktion till mitt inlägg. Inte för att jag låtit bli att studera, utan på grund av motsatsen. Jag kommer bland annat att berätta om mina 13 år av musikstudier, Lärkkullas inflytande, vart min karriär hittills har fört mig och varför jag 3 gånger har gjort drastiska vägval samt vad som motiverar mig att göra det jag gör.

Musiklärare/musiker Olli Liljeström studerade på Lärkkulla läsåret 2005-2006 och vårterminen 2008 med elbas som huvudinstrument. Idag studerar han musikpedagogik vid Sibelius-Akademin.

---------

Jag tog studenten våren 2005 och hade tänkt söka till ”MuKa”, musikpedagogiska avdelningen vid Sibelius-Akademin. Jag missade ansökningen och valde att gå till Lärkkulla i stället. Jag var redan då fast besluten för att bli musiklärare, så jag tänkte att ett mellanår i musikens tecken skulle sitta fint.

Och visst gjorde det det. Jag var lite skoltrött efter gymnasiet, men eftersom alla på Lärkkulla delade samma passion för musik, kändes det inte alls som att studera.

Snart är det jul, men egentligen har jag inte börjat tänka så långt framåt ännu. Rubriken handlar inte om att det snart blir jullov, utan om att november, som känns som en dyster, mörk och helt onödig månad, nu äntligen är över. Enligt TV var årets månad dessutom den solfattigaste i södra Finland på 40 år...

Nåväl, inte är allt så dystert här på Lärkkulla. Våra studerande har gått som klockan och nu börjar de se resultatet av 14 veckors intensiva studier. Jag lyfter också på hatten för alla de lärare som vecka ut och vecka in orkar och vill undervisa ett stort antal lektioner. Jag har sagt det förut och säger det igen: vi har en härlig lärarkår och egentligen är det aldrig något tjafs om hur saker och ting ska skötas. Vi har en bra anda, helt enkelt!

Pop&rock-alumnen Emilia Englund studerade på Lärkkulla åren 2009-2001, med bas som huvudinstrument. Idag studerar hon vid Musikhögskolan i Malmö.
---------
Jag hade redan när jag började gymnasiet bestämt mig för att jag när jag tagit studenten skulle ha ett mellanår innan jag började studera "på riktigt". Musik hade alltid varit en stor del av mitt liv och efter lite funderande fram och tillbaka föll valet på Lärkkullas musiklinje.

Ovanstående citat användes förträffligt av Miira Holländer som jobbar här som som projektledare för kvalitétsutveckling, då hon lade upp ett foto på vår Twitter-sida. Fotot visar hur två lärare (Nick Barlow och jag) kramar två studerande (Lucas dos Santos och Filipe Mello) som åker hem till Brasilien efter ett år på Lärkkulla.

Jag frågade killarna huruvida de skulle vara rörda vid utdelningen av betyg inför en fullsatt matsal. ”Eventuellt”, svarade bägge.

Det skall medges direkt, starten var rätt tuff i år. Orsaken till det var tydlig, vägglössen. Dessa eländiga små kryp krävde mycket energi och krafter av oss alla och vi hamnade att fokusera på någonting helt annat än vad vi vill fokusera på, musiken, kamratskapen och gemenskapen. Vi hade också diverse andra problem i början av terminen men skam den som ger sig och nu är vi igång!

Min slogan för pop&rock, Live music! var det som krävdes. Vi lever förstås musik varje dag men nu syftar jag på den andra innebörden, levande musik, alltså våra gig. Så fort vi närmar oss en gemensam spelning samlas vi som grupp och jobbar tillsammans på ett otroligt fint sätt. Då märks det att vi är en bra grupp, årets pop&rockare. Det har jag märkt på tre gemensamma spelningar som vi haft. Först Bibbagig, sen acoustic gig på Serendipity och den 9.10 på Stage night på Karelia i Ekenäs.

Vi som jobbar på Lärkkulla är alltid emellanåt stressade, för vår bransch är stentuff och konkurrensen brutal. Ibland kanske vi glömmer vilka förmågor vi har äran att utbilda. Detta veckoslut blir nog nästan omöjligt att toppa.

Vår gitarrstuderande Conny Berghäll har lagt ut en video där han visar upp sin virtuosa sida. Nu har videon spridit sig som en löpeld i sociala medier och just idag har över 150 000 personer sett hans video. Var ska detta sluta?

Vår härliga Fredrik presenterades i de synskadades egen tidning genom ett reportage som är lika roligt som Fredrik själv. Han trivs verkligen på Lärkkulla och har hittat sitt andra hem här. Hans framfart i våra trappor och utrymmen är en fröjd att skåda...undrar om någon går lika mycket som han? (Läs artikeln här)

I lördags var jag på handbollsmatch med 700 andra personer.