Lärkkullas direktor Björn Wallén bloggar regelbundet på bloggen Livslärd (hbl.fi). Här är han senaste inlägg, med språkstudier som tema.

TilI min arbetsvardag på en mångkulturell folkhögskola får man verkligen användning för alla språkkunskaper. Själva skolan är trespråkig (engelska, svenska, finska, i den ordningen) och det går ju naturligt att hoppa mellan språken i olika small talk-situationer under dagen.

Tyskan har jag också haft viss nytta av, och är än idag glad över att ha hållit liv i de språkkunskaperna efter studenten. Under studierna vid Helsingfors uni gick jag en grundkurs i swahili med tanke på en resa till Kenya och Tanzania för gradun som blev färdig år 1985. Det var trettio år sedan, men visst finns en del fraser kvar i minnet, och dessa har jag använt på Lärkkulla med afrikanska studerande.

Jag har förmånen att jobba på en arbetsplats där det hörs musik nästan oavbrutet, överallt. Någon kanske tycker det är enerverande med pianoklink i biblioteket, häftiga riff och trumdunk i bandrummet, solosång i kapellet. Men inte jag – för tänk vilken glädje för ungdomarna att få studera sin passion nästan 24/7…

Just denna onsdag morgon har vi musikmässa i Lärkkullas kapell. Anton spelar Blott en dag – på sitt dragspel. Lotta och Maryelle har valt ut en lämplig låt som de övat flitigt på i förväg.

Jag vill även bidra till musiktalkot i mässan. En stor del av deltagarna är kursgäster i kursen Socialt stöd vid plötsliga dödsfall. Inte helt lätt att välja ut något att sjunga och kompa på gitarr. En ledtråd: prästen Ann-Sofi kommer att tala om tröst.

Då får jag en idé: Millenniepsalmen. Stark poetisk text av Ylva Eggehorn, musik av Benny Andersson. Om du inte hört den, kolla på YouTube med titeln ‘Innan gryningen’. Orden är dessutom drabbande, dagsaktuella:

Hi, my name is Oda C. Nordli Söderman and I studied elementary Finnish for one year at Lärkkulla folk academy. Every time someone from Lärkkulla contacts me, I get so excited and all the good memories scroll through my head as a photo album. It sounds strange, I know. I have had the amazing honour to be a part of the student council at Lärkkulla, where I had the chance to actually make a change and make people listen. This might sound huge and wonderful, but it really felt like that.

Anyhow, the year I spent at Lärkkulla is hard to explain for someone that hasn’t been to the school. To be there is quite something special.

Var är mitt hem? – I mitt hemland, svarar patrioten. – I min hembygd, säger lokalaktivisten. – I min kämppä, tycker soffpotatisen. Alla har rätt på sitt sätt. Och man kunde tillägga ännu en kliché: Ditt hem är där ditt hjärta är.

Folkhögskolan brukade i fornstora dar kallas för Hemmet vid vägen. Där stannade ungdomar på korta och långa kurser på sin livslånga vandring på lärandets stig.

Att börja ett nytt läsår är alltid roligt och spännande! Förväntningarna är höga, för mig är det alltid intressant hurudan gruppen blir detta läsår. Hurudana typer är det, hur fungerar gruppen, vem är den naturlige ledaren o.s.v. Nu har vi varit tillsammans på skolan ca två veckor och jag kan konstatera att det ser mycket lovande ut. Ivriga, härliga unga människor som verkar vara hyggliga och snälla mot varandra. De verkar trivas tillsammans och hittar på saker som jamkvällar och gulnäbbsintagningar. 

Vi har mycket framför oss. Närmast Musik&talang i Vasa där vi ska ha ett gig den 18.9, sen lägerskola, Stage nights, Höstdagar, egna gigs, musikalprojekt o.s.v. Många roliga utmaningar alltså! Jag känner mig trygg och lugn med att ta itu med allt. Med det här gänget går det nog hur bra som helst. Bara att riva igång, nu kör vi!

-Kristoffer "Stoffe" Holmberg
Programchef för musikprogrammet

Skolstart på Lärkkulla!!! Nu ska alla anmälningar få ett ansikte då man äntligen får träffa de cirka 100 nya studerande som inleder sina studier på Lärkkulla.

Är jag nervös? Eller orolig? Svaret är nej på båda frågorna, snarast är det så att jag är förväntansfull och lagom taggad. Är jag irriterad nu då solen lyser och värmer efter en kall sommar? Nej, för det är bra att få lite strukturer i ens liv, för man kan ju inte bara slappa och chilla för evigt.

Strukturer ska också alla nya studerande få, för de första två veckorna brukar vara en introduktion till livet på Lärkkulla. Men ganska snart blir alla du med varandra och vana vid vårt system. För lärarna gäller klichén om att cykla. Då man en gång undervisat, kan man det automatiskt, även om man alltid kan utvecklas till det bättre.

Jag har firat min 26:e skolavslutning på Lärkkulla då vi tog farväl av akademiska året 2014 – 2015 och av alla studerande förra veckan.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen: avslutningsdagen är den svåraste på hela skolåret. Man vet inte om man ska skratta eller gråta och eventuellt gör man både och. Ett intensivt, 9 månader långt projekt tar slut och man känner att man gjort sitt bästa för att hjälpa alla studerande vidare i livet.

Lördagen 18.4 ordnades en masterclass om kunskap inom musikbranschen på Lärkkulla i Karis. Evenemanget ordnades för skolans musikstuderande och övriga personer med ett intresse för musikbranschen.

Dagen bestod av föreläsningar och diskussioner om aktuella ämnen inom branschen. Bland annat diskuterade bluesartisten Erja Lyytinen och musikprofilen Hippi Hovi företagsamhet och management och den kanadensiska musikproducenten Robert Strauss diskuterade den kreativa processen i musikskapande.

Musikredaktören Kjell Ekholm föreläste om plagiat, ett ämne som ofta blir aktuellt i samband med Eurovisionsfestivalen. Han presenterade bland annat olika exempel på åtal om plagiat och deltagarna fick vara med och själva avgöra likheterna mellan låtarna.

Då det just nu är aktuellt med urvalsprov till musikhögskolorna fick studerandena fråga råd av Lauri Schreck (Sibelius-Akademin) och Marcus Söderström (YH Novia).

Photo: Chris SennFör ca ett år sedan fick jag en idé. Det vore skoj att samarbeta med någon annan instans och göra ett gemensamt projekt. Min första förfrågan gick till den eminente dansskolan Hurja piruetti som vuxit enormt under de senaste åren och som idag har närmare 800(!) elever! Ledaren Katja Köngäs tände direkt på idén och efter lite funderande tillsammans valde vi att göra en show med 60-talsmusik. I början på höstterminen informerades årets studerande och vi bestämde att sångstuderandena fick välja vilken låt från 60-talet de vill framföra.

Deltog i en påskvandring som ordnats i 10 år på Vivamo i Lojo. Ett stort antal frivilliga ställer upp i föreställningen som skådespelare, guider, scenografer och dansande änglar – imponerande:

Vi som följer med påskdramat är ett 100-tal människor i alla åldrar och med olika bakgrunder. Jag hör finska, svenska och engelska tals före vandringen startar. De yngsta är under året, de äldsta över 80. Ett gäng ungdomar stirrar på sina smartphones eller lyssnar på egen musik, men snart är de som uppslukade av påskens händelser.

Sångaren Sofia Fri studerade på Lärkkulla pop&rock 2009-2010. För tillfället jobbar hon för organisationen Girls Rock Santa Barbara i Kalifornien.

--

Musiken har alltid funnits med mig och varit det jag vill utforska och skapa. Att studera musik har för mig varit en självklarhet sedan tidig ålder. Tack vare min far som är musiker och min mor som är konstnär har jag alltid fått ett otroligt fint stöd för mitt musicerande. Jag började min musikaliska resa med musiklekis i Ekenäs och fortsatte sedan med att sjunga i olika körer och ta pianolektioner. Jag bestämde under slutet av lågstadiet att mitt yrke skulle bli sångerska. Under högstadiet började jag ta privatlektioner i gitarr och sång och skapade punkbandet ’Gunnar’ tillsammans med fyra andra brudar. Under två år hade vi galet roligt. Vi skrev musik och uppträdde och fick uttrycka oss fritt. Jag är otroligt tacksam för vår kreativa tid tillsammans.