Onsdagen den 14 oktober kl. 13.15 rullades min säng in i operationssalen på Ekenäs sjukhus. För första gången i mitt liv skulle jag genomgå en operationen och dessutom en stor sådan. 2,5 timmar senare hade jag fått en ny höft i form av en protes gjord av porslin och cement (det är sant!) och en lång rehabilitering väntade.

Jag vill redan i detta skede tacka min kirurg Antti Mäkinen, som inte bara är en skicklig läkare, utan också en fantastisk människa. Glöm alla skräckhistorier som ni hört; vården i Finland är av världsklass!!

Operationen gick bra, så också rehabiliteringen. Nu, fyra månader senare, mår jag så mycket bättre! Om ett år kommer jag att vara helt återställd, så mycket arbete och träning återstår. Ett år låter mycket, men tro mig, tiden går snabbt då slutmålet är ett liv utan smärta och värk. 

Jag lärde mig vissa saker under denna process:

1. Det är dumt att leva ett liv med värk och dumt att skjuta upp en operation som ändå är oundviklig.

2. Jag är inte stålmannen och det är okej att ha krämpor i min ålder (54 år)

3. Din vardag är värdefull och då dina rutiner och cirklar rubbas, inser du hur viktigt bl.a. ditt arbete är.

För det absolut svåraste var att sitta hemma och inte vara på Lärkkulla. Visst kunde mina härliga kolleger täcka upp för mig, men själv saknade jag er alla. Ofattbart mycket, faktiskt!

Tre veckor efter operationen besökte jag Lärkkulla för första gången och då studerandena och personalen gav mig en stående ovation i matsalen, bröt jag ihop och började gråta. Jag insåg att man saknat mig, men framför allt att jag saknat mitt arbete och alla fantastiska människor på Lärkkulla...

Sammanlagt blev det 9 veckors sjukledighet, så nu har jag redan arbetat i många veckor. Jag kan skatta mig lycklig, för jag har alltid trivts med det jag gör, dvs hjälpa människor till en bättre och ljusare framtid. Och vare du inser det eller inte, kommer du att tillbringa största delen av ditt vuxna liv på jobb, så det är en bra idé att välja något som du verkligen brinner för och som du älskar att göra.

Så tusen tack, alla ni som stöttat mig på vägen. Nu kommer ni inte att bli av med mig på ett tag! Och jag vill definitivt inte gå vidare utan er...

Er rektor, lärare, vän och kollega,

Jussi

----------

On Wednesday the 14th of October at 1.15 pm, my bed was rolled in to the operation room at Ekenäs hospital. For the first time in my life, I was going to have an operation and it was a major one. 2,5 hours later I had a new artificial hip, made of porcelain and concrete (yes, it´s true!!) and long period of rehabilitation was waiting for me.

I want to start out by thanking my surgeon Antti Mäkinen who is a brilliant doctor, but also a wonderful person. Forget about all the horror stories you hear, the medical treatment in Finland is world class!

The operation went fine as did the rehabilitation. Now, four months later, I feel great! In a year I will be totally recovered, so there is plenty of hard work and training remaining. One whole year might sound like a very long time, but time goes fast when your goal is a life free of pain.

I did learn a few things during this ordeal:

1. It is stupid to live a life full of pain and ache and stupid to postpone an operation which is unavoidable.

2. I`m not Superman and it´s okay to have bumps and bruises at my age (54 years).

3. Your everyday life is something you should treasure and you will find out how much your work means to you when it is taken away from you.

Indeed, the most difficult aspect of this process, was the fact that it´s awfully hard to just sit at home and do nothing. I knew that my wonderful colleagues would fill in for me, but I did miss you all. And I mean, a lot!

Three weeks after my operation, I visited Lärkkulla for the first time. When I received a standing ovation from the students and the staff in the dining room, I started to cry. I understood that I was missed, but the feeling of how much I missed all the awesome people at Lärkkulla did hit me like a ton of bricks…

Totally I was 9 weeks on sick leave, so now I have already worked for some weeks. I feel blessed, because I`ve always loved what I do and that is help people to a brighter future. I don´t know if you realize it or not, but you will spend most of your adult life working. So it´s a great idea to choose something you like and love to do.

So a massive thank you for your support. Now you won´t get rid of me in a while. And I don´t want to go on without you…

Your Principal, friend and colleague,

Jussi