Lärkkulla Pop & Rock i Radio X3M

Den 21.9.2009 medverkade Lärkkullas musikprogram Pop&Rock i Radio X3M:s program Bumerang.

Lyssna på inslaget här

Anna Forsman berättar

När jag tänker på mitt Lärkkulla år känner jag värme, det är ingen överdrift när jag säger att det absolut är ett av de bästa åren i mitt liv. På Lärkkulla hittade jag en trygghet i mej själv och framför allt tron på mej själv och att jag klarar det som mitt hjärta vill . Visst var vi ganska så isolerade från världen utanför Lärkkulla men det var väldigt långt frivilligt. Stämningen var så god att jag inte ville eller behövde fara någon annanstans.

Vår klass blev som en stor familj där det fanns plats för alla precis som dom var, man kunde visa både sina starka och svaga sidor. Lärkkulla var trygghet. Under det helt år blev jag som serverad allt, mat, sovplats, lektioner, vänner, keikkor m.m.. Ett helt år att tänka på vad jag verkligen ville göra i framtiden.

Studierna på Lärkkulla blir egentligen det man själv vill. Man kan komma igenom året utan att anstränga sig dess värre, men vill man och orkar man jobba, kan man musikaliskt utvecklas massor. Alla får studera på sin egen nivå både vad det gäller teori och huvudinstrument och eventuella sidoinstrument. Alla har också plats och möjlighet att spela i band och ensemble.

Trots att alla inte kan vara lika bra på allting och att vissa kommit längre än andra i sitt spelande, kan man göra fina saker tillsammans. Vår klass lyckades verkligen, vi blev samspelta och njöt av att få göra bra keikkor m.m. tillsammans.

Lärkkullas musikprogram är en linje som jag rekommenderar varmt.

Casso Lindholm berättar

Efter att ha gått 12 år i skola bestämde jag och min kompis att nu vill vi ha ett mellanår där vi sysslar med det som vi älskar, musiken. Vi hittade Lärkkulla och bestämde oss för att söka dit. Vi ville dock inte bo på internatet utan hyrde privat i Karis. Såhär efteråt så skulle det inte ha varit så tokigt att bo på internatet. Rummen var ju riktigt fina och regniga morgnar skulle det ha varit kort väg till skolan.

När skolan började, visade det sig att vi hade en grupp med väldigt olika personligheter, men redan efter en vecka hade vi fått en super bra gemenskap som höll hela året. Vi blev som en liten familj eftersom vi umgicks varje dag nästan från morgon till kväll.

Lärarna visade sig vara väldigt duktiga och begåvade vilket gjorde att man lärde sig en hel del. Musikhistoria och rytmhistoria intresserade mig inte särskilt mycket, men det var bra att de ändå fanns med på läseordningen. Det som jag lärde mig allra mest om på Lärkkulla var nog musikteori. Jag kunde något smått från tidigare, men nu förstår jag betydligt mer.

Av mina huvudinstrumenttimmar, alltså sången, fick jag kanske inte ut så mycket som jag skulle ha velat. På något sätt hade jag redan hittat min teknik, så där lärde jag mig inget nytt. Jag lärde mig sjunga nya sångstilar som jag aldrig hade testat förut och det var kul. Jag skulle gärna ha vela vetat mer om den nya sångtekniken Complete Vocal Technique men det hinner jag väl ännu med.

Pianolektionerna var faktiskt givande. Jag kände att jag lärde mig mycket nytt och jag skulle säkert ha lärt mig ännu mer, om jag skulle ha övat mer

Kören har jag inga särskilda kommentarer om, bra att den finns för ju mer omväxling i schema desto bättre!

Det som absolut måst nämnas är det underbara maten i Lärkkulla. Supergod!

Lärkkulla kan definitivt rekommenderas åt alla musikintresserade. Man skall inte tro att man måste vara jätte bra när man kommer dit. Man börjar helt på sin egen nivå och jag lovar att man utvecklas! Jag kommer absolut att sakna Lärkkulla och alla underbara mänskor som jag träffade där. Det finns bara goda minnen, speciellt från de roliga resorna och alla spelningar som vi övade så mycket till. Mer spelningar skulle verkligen inte vara fel!

Det finns bara en sak kvar att säga, SÖK TILL LÄRKKULLA om du är musikintresserad!

Olli Liljeström berättar

Jag kom första året till Lärkkulla som nybakad student hösten 2005 och hade elbas som huvudinstrument. Jag trodde mej vara duktig på allt, men var ändå väldigt osäker som musiker.

Under året lärde jag mej en massa livsviktiga saker för en basist, trots att min lärare var en gitarrist (vilket till en början nog kom som en chock för mig). Framför allt lärde jag mej vikten av att spela rytmiskt "tajt", oberoende av instrument, för att slutresultatet skall låta bra och svängigt (t.o.m. då man spelar "tryckar-låtar"). Dessutom lärde jag mej att lyssna, på många olika sätt, och vikten av att lyssna då man samspelar i grupp.

Sammanhållningen var bra, men efter skolåret gick alla sina skilda vägar och få blev kvar i mitt liv. Men de bästa minnen lever kvar länge än, och jag blir glad då jag träffar studiekompisar från tidigare år.

Jag rekommenderar varmt Lärkkulla åt alla som har ett starkt musikintresse, och som redan på egen hand har studerat en del musik, men vill lära sej lite mera och är beredda att jobba lite grann för det.

Olli fortsätter sina musikstudier på Sibelius Akademin.

Petra Ericksson berättar

Musiken har alltid varit en stor del av mitt liv. Så när jag fick chansen att för ett helt år syssla med enbart musik tog jag den. Och det valet är jag väldigt nöjd över. Den gemenskapen jag fick med min musikklass var så fin och härlig. Alla gav varandra den respekt man behövde, fast det är klart att det ibland fanns undantag.

Jag lärde mig så mycket om min egen röst och mitt sångregister har blivit mycket bredare. Förut vågade jag inte sjunga höga toner, men nu har jag lärt mig tekniken och älskar att stå på scenen och uppträda. De spelningar vi hade med klassen i skolor, på Serendi eller pub Norris var till stor nytta för hela gänget. Man kände hur vi blev bara mer och mer samspelta för varje gång.

Jag skulle absolut rekommendera Lärkkullas musiklinje till mina vänner. Till en del har jag faktiskt gjort det redan, de som inte riktigt vet vad de vill göra efter gymnasiet, men som har ett intresse för musik. Jag kommer tyvärr inte att fortsätta med musiken, som studier, efter det här, men skall absolut försöka hitta något i musiksammanhang i Åbo. Vill inte låta musiken försvinna helt och hållet.

Till största delen har jag bara fina minnen från mitt år på Lärkkulla. Människorna där, både elever och lärare, kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. De lärde mig mycket om vem jag är, både musikaliskt, men även på andra plan. Jag kommer att försöka ha kontakt med så många som möjligt, och i dagens läge med internet och alla sajter, är det knappast så svårt.

Vera Sivén berättar

Jag kom till Lärkkulla som 16 åring, direkt efter högstadiet! Det var som att komma till paradiset! Ingen mamma som sade att man skulle vara hemma klockan elva, och man fick göra vad man ville, och bara studera musik! Vilken himmel!

Efter en tid läde jag mig att man inte bara kunde sprigna omkring hur som helst. Det kom läxor, man måste öva på sitt instrument, osv. Det var roligt att det alltid fanns saker att göra, det blev inte slött!

Livet på skolan var skoj! Vi lärde oss spela tillsammans jätte bra, fick banda in i studion, uppträda och så! Man lärde sig mycket om alla knutar och hörn i musiken! Det var väldigt bra att det var så mångsidigt! Teori, Musikhistoria (både klassiskt och pop/rock), band, ensemble, kör, egna instrument, uppträdanden, studio, låtskrivning och arrangering.. .ja, massor! Jag hade två alldeles ypperliga år på Lärkkulla! Det var de bästa åren i mitt liv! :)

Alexander Nissfolk berättar

Jag började på Lärkkulla i slutet av oktober, lite efter att skolåret hade börjat. Det var precis då man började öva in låtarna inför den första Norris-spelningen, så jag fick mycket att göra genast från början. Spelningarna var något av ett fokus för undervisningen under hela året, och mest av allt Norris-spelningarna. Då stannade nästan allt annat upp i en vecka för att ge mer tid för övning.

Det var stressigt, men givande när man ser på det efteråt. Att kunna öva under stress är viktigt, och veckorna före spelningarna gav en hel del träning på det området. Trots att jag kom med lite senare, hade jag inga problem med att komma in i gänget, men det är kanske inte så konstigt eftersom jag kände några av eleverna från förut. Stämningen i gänget var mycket bra med tanke på att vi var så många. Det finns förstås alltid konflikter när man har med ett stort gäng att göra, men det är egentligen inget negativt med det.

Visserligen lärde jag mig en hel del om musik, men kanske ännu mer om människor. Jag kan absolut rekommendera ett eller två år på lärkkulla för vem som helst som håller på med musik och speciellt för någon som fundera på att syssla med musik professionellt men inte ännu kommer in på någon yrkesinriktad skola.

Jag är inte ännu säker på om jag kommer att utbilda mig inom musik eller inte, men jag har märkt att de vänner, minnen och kunskaper man får av att bo bland unga musiker i ett år är helt oersättliga. Även om jag inte jobbar som musiker efter några år kommer jag inte att ångra att jag gick på Lärkkulla.