Veronica svartvitOnsdagen den 2.5 ordnas seminariet 1918 – tro, terror och tudelning ur ett finlandssvenskt perspektiv i Lärkkullas auditorium. En av de medverkande är Veronica Aspelin, fil.mag i historia. Som Ekenäsbördig har lokalhistorien alltid intresserat Aspelin och redan i ett tidigt skede beslöt hon för att lägga fokus på Dragsviks fångläger för rödgardister sommaren 1918 i sin pro gradu-avhandling. Inledningsvis studerade Aspelin de ökända fånglägervakterna, men i samband med lite grävarbete i arkivmaterialet dök en intressant journal upp: Pastorin päiväkirja.

- I den beskrev fängelsepastorn Paul Danielsson dagligen det religiösa fostringsarbete han och lägrets sju övriga fostringsmän utförde. För mig var fostring i den här kontexten helt nytt och jag insåg också att det hade forskats väldigt lite i ämnet tidigare, konstaterar Aspelin.

 

Fostringsavdelningen bestod sommaren 1918 av 90 fostringsmän fördelade på 13 fångläger runt om i landet. Syftet med avdelningen var dels att erbjuda fångarna själsligt stöd, dels att omskola dem till att bli kristna, fosterländska medborgare och dels att återförena hela folket efter fånglägrens upplösning. Fostringsavdelningen verkade direkt under det statliga fånglägerväsendet och inte under kyrkan, men majoriteten av fostringsmännen var präster och andra kyrkliga ämbetsmän.

Många av fostringsmännen hade agerat fältpräster inom skyddskårerna under inbördeskriget.

- Fostringsmännen höll obligatoriska gudstjänster för fångarna, de erbjöd dem fritidsverksamhet s.s. körsång, läsning och idrott och de vände sig också till fånglägrens personal, de rödas anhöriga och den fria, vita befolkningen, berättar Aspelin.

Fostringen fick inga väldigt tydliga eller långsiktiga konsekvenser på ett mera allmänt plan, även om den säkert kan ha haft stor betydelse på individuell nivå för någon. Finländarna var dock i stor utsträckning fortfarande ett splittrat folk efter fånglägrens upplösning och det finns heller inga belägg på att en stor andel tidigare röda skulle ha aktiverat sig inom kyrkan eller blivit tydligt borgerligt sinnade efter sin frigivning. Avdelningen fick dock fortsätta verka också i landets tvångsarbetsinrättningar på 1920-talet, så någon nytta ansåg man fortfarande att den hade haft. 

- Under seminariet på Lärkkulla kommer jag att beskriva fostringsavdelningens uppkomst, målsättningar och förverkligande med särskild fokus på Dragsviks fångläger sommarmånaderna 1918, hälsar Aspelin avslutningsvis.

 

Läs mer och anmäl dig till seminariet här

Foto: Linda Haglund