Allt fler församlingsarbetare har svårt att förrätta andakter och förmedla tröst och hopp åt äldre, eftersom orden inte räcker till utan det behövs andra sätt att kommunicera. Kursen ”När orden inte räcker till” gav deltagarna praktiska råd för olika sorter av kommunikation i andakter och enskilda samtal och var ett bevis på Lärkkullas tjänstvillighet inför olika utmaningar.

Kursen svarade på ett växande behov

Kyrkan gav år 2005 ut sin strategi för äldre arbete.  På Kyrkans central för det svenska arbetet har man upplevt att behovet på en kurs i att möta åldringar, vars hälsa är dålig, konstant har vuxit.  Församlingsarbetarna har fått det allt svårare att nå åldringar, eftersom orden inte har räckt till och kunskapen om andra kommunikationsmedel har varit bristfällig.

Kursen ”När orden inte räcker till” som ordnades i 2 delar, en 3 dagars kurs hösten 2009 och en 3 dagars kurs 2010, svarade alltså på ett verkligt behov. Det vittnade också deltagarantalet på: 15 diakoner och präster deltog i kursen som avslutades i mitten av mars.

Kursen väckte inspiration och gav stöd till diakoner och präster

Ledande branschsekreterare Pia Kummel-Myrskog från Kyrkans central för det svenska arbetet ledde kursen tillsammans med stiftssekreterare Asta Särs från Domkapitlet i Borgå stift.

Under den 6 dagar långa kursen fick deltagarna insikt i både vården inom geriatrin och det andliga arbetet inom äldrevården. Olika sjukdomar och därtillhörande symptom, så som demens, afasi, depression och ångest, berördes och deltagarna fick många praktiska råd hur möta människor i andaktssituationer och vid enskilda samtal. 

”Deltagarna berättade att kursen gav verktyg och gjorde dem mer frimodiga att förmedla tröst och tro, när det inte längre finns något gemensamt språk”, konstaterar Kummel-Myrskog.”De inspirerades också till en tätare kontakt med vårdpersonalen.”

Kaffe med förbundna ögon underströk tjänstvilligheten på Lärkkulla

Förutom råd och hjälp för kommunikation, ville kursarrangörerna att deltagarna handgripligen skulle förstå svårigheter med handikapp. För att exemplifiera begränsad kommunikationsförmåga arrangerades ett så kallat ”Pimee Café”, där deltagarna med förbundna ögon drack kaffe med tilltugg.  Konceptet har utvecklats för 15 år sedan och varit ytterst effektivt för att demonstrera de synskadades problem för människor med normalsyn.

”Det  ”öppnade ögonen” för många deltagare och ökade förståelsen hos dem som deltog”, menar Kummel-Myrskog , som tror att deltagarna  i fortsättningen inte kommer att fylla kaffekoppen helt till bredden åt den som har begränsad syn.

”Alla extra arrangemang med caféet bemöttes med god service från köket på Lärkkulla”, berättar Kummel-Myrskog. ”Det råder en tjänstvillighetens anda i hela stiftsgården, tycker jag.”